Septemberresa 2013: Lite av Tyskland på väg till och från Matrei (Goldried)
Söndag 15/9 Idag har vi varit ute på vår första , förhoppningsvis följd av 4-5 st, dagsvandring i Alperna, Hohe Tauern. Vi fick reda på att kabinbanan här i "vårt" område gick sin sista dag för säsongen idag så vi behövde inte tveka om var vi skulle förlägga vår första vandringsdag. Det är lite kul att trava omkring däruppe i det gröna och steniga där vi i det snötäckta alplandskapet så många säsonger från första året 1984 åkt skidor med både familj och vänner. Det kostade 55 € att för kabinen t o r. Dyrt, kan tyckas, men nödvändigt för att orka / hinna med vandringen. Vi hade ganska skönt väder men med en hel del molnighet. Vi gick häruppe 2010 också och då hade vi klart och soligt väder.
Utsikt från Adler Lounge på 2621m. De små husen vi ser är liftstationen där kabinen kommer upp och restaurangen där vi alltid haft vår bas med familjen. Bredvid barnpisten. Idag gick vi uppåt från Adler Lounge. Det blev en spännande klättringsvandring på alltmer utmanande "stig" som högre upp hade en stålvajer fäst i berget att hålla sig fast i då det ibland var så stora kliv och brant att man behöver dra sig upp och ibland hiskeliga stup nära stigen.
Vi gick (tyvärr?) inte ända upp till målet; Rotenkogel, 2762m, för vi blev rädda att inte hinna den långa vägen tillbaka innan sista kabinnerfart kl halv 5. Det gick liksom ganska långsamt den där sista biten. Jerker var uppe och kikade 10 m längre än jag och kunde avgöra att vi fick ge oss. Snopet var det att vi när vi gått / klättrat ngr minuter nedåt mötte en rask trupp på ca 10 pers, män och kvinnor i åldrar på ca 40 - 75(!) år på väg upp!
--Grüss Gott, ja! "--Helt normalt!"
Jag undrade mkt över dem sen när vi kommit ner en bit. De syntes förstås inte bak topparna. De skulle inte hinna åka ned med kabinen men de tänkte väl gå då. Så länge det är ljust kan man ju. Vi tog oss lätt ner till kabinen -- skulle vi ha kämpat sista biten också för vi skulle ju hunnit, märkte vi nu?? Hmm, det kändes ganska ändå mkt i våra ben och fötter, måste jag erkänna. Vi kom ned och fick tillbaka 5 € / biljett, 22,50 blev priset t o r /person. Det småregnade nu. Vi hade tur med skönt vandringsväder idag även om vi inte hade så jättefin sikt. Nöjda har vi stannat hemma och bastat, ätit enkelt och sett Wallanderfilm på TV i kväll. Endast TV 4: har vi här.
Tisdag 17/9
Igår, måndag 16/9, var vi beredda på att det ganska fina vädret skulle övergå till regn kanske från eftermiddagen. Vi hittade i våra broschyrer en vandring som skulle ta lagom lång tid i Virgental. Det är nära Matrei så vi var strax i Virgen där vi hittade en turistbyrå där vi fick hjälp att hitta just en sån runda som skulle passa oss. De hade ett "eget system" med leder; Walking Arena Virgental, som var just rundturer och inte fram-och -tillbaka-turer.
Vi gav oss ut på den av dem som heter Rabenstein vilket anspelar på Ruine Rabenstein högst upp på turen.
Vi hade skönt vandringsväder och njöt av turen som gick både i skog och mer öppen mark och var både ganska brant och lite mer flack ibland.
Fikapaus vid ett litet kapell med vacker vy över dalen och byn Virgen. Precis nedanför låg ett par hus och vi kunde följa lite av arbetet med att stapla ved mot väggen som en man i sällskap av sin hund höll på med. Alla hus har stora vedförråd och det är klart att det ligger många timmars arbete i dessa där mängder ved. Lugnt och utan stress ser det ut som ialla fall.
Vi närmade oss ruinen och fick den i sikte. Innan vi kom dit skulle vi över ån och innan dess fick vi kliva runt en flock kvigor som vilade sig på och runt skogsstigen. De var lugna och uppskattade vårt sällskap och blev gäna klappade. Mysiga!
Vi kom fram till själva Rabenstein och klev runt bland ruinerna efter slottet / fästningen som byggdes här på den branta bergsidan på 1200-talet. Sedan 1700-talet har den stått obebodd och det sista stora raset skedde 1963. Sedan har man säkrat dem något.
Vi lämnade ruinens brant välbehållna och gick klart andra halvan av rundan i ganska omväxlande natur ner till byn.
Nu var vi sugna på och värda en lunch. Vi gick in på det ett av Gasthausen och beställde deras Forell från egen odling. Vi satt ute och åt trots att det var lite svalt. Vi fick först en god grönsallad med syrad blomkål i. Gott! Sen kom var sin forell, knaprigt smörstekt serverad med petersiljenkartoffeln. Allt smakade ljuvligt gott -- och smörigt! Vi höll oss mätta länge sen. Detta var god österrikisk mat. Inte alltid vi tycker att den är så god.
